akinom

Jaha, då sitter man i denna båten då...

Mitt hjärta är krossat! I tisdags säger sambon att "Nu får det vara nog, jag orkar inte mer". Och gör slut...
Vi har haft det lite sådär i ett bra tag nu och när jag för två veckor sen bad om ett uppehåll, endast för att vara ifrån varandra ett tag och hinna sakna varandra... Men när jag väl bestämde mig för att det är min SAMBO jag vill ha och ingen annan, så tyckte han det var bäst att flytta isär...

Självklart förstår jag honom, vem orkar leva med mig i alla evighet?? ;-D Skämtåsido, det är inte ens fel när båda träter... och i detta fallet är det så. Har gråtit varenda morgon i snart en vecka för att jag saknar honom. Bor just nu hemma hos mina föräldrar och det är ju inte det roligaste jag har varit med om i mitt liv.. Jag å morsan kommer inte riktigt överens.. Men jag får se det som en snabb lösning för att förhoppningsvis få en lägenhet inte allt för långt hemifrån vårt hem!

Ena stunden känns allt jättebra och jag tycker min sambos beslut var det bästa som kunde hända, men så vänder det på en hand och livet är bara piss... Jag älskar honom av HELA mitt hjärta och jag ger inte upp detta så lätt... Samtidigt, hur gör man när man krälar utan att vara för på??

Jag tror detta är bra för oss båda att vara ifrån varandra och få perspektiv på saker och ting och att vi förhoppningsvis hittar tillbaka till varandra igen... snart. Hoppas måste man ju alltid göra, för vad vore livet utan hopp?? Precis, ingenting. Nej, jag gör vad som helst för att detta ska fungera och då ska det fanimej göra det på riktigt! Är jag dum som tänker att det kan bli bra igen? Bra på riktigt? För detta är mannen i mitt liv.. och jag vet att jag är tjejen för honom, han kan inte hitta en bättre än mig... ha ha, bra att självkänslan är tillbaka en liten stund iaf :-)

Det är så mycket jag ska tänka på nu.. Allt det praktiska. Adressändring, packa ner mina grejer, försöka hitta ett ställe så Leia (katten) kan följa med mig, m.m. m.m..........................Men jag är inte redo riktigt än, kan ju inte sluta tänka på min älskling än och det kan ju vara väldigt bra att försöka "komma över" oss först... Vilket kommer ta lååååång tid...

Nej, nej, nej, nej, nej!! Jag ska visa honom att jag är den tjejen han en gång i tiden blev förälskad i och att jag fortfarande är den tjejen. Men visst, vi har båda förändrats, vi har vuxit ihop på något sätt. Jag känner mig inte hel utan honom. Känns som att våra 4 år tillsammans är raderade... Har jag en identitetskris nu också?? :-p

Nej, tiden läker alla sår och jag hoppas så innerligt att det kan bli vi två igen men inte just nu. Vill först och främst att han ska må bra och jag också självklart.. För att vi ska (förhoppningsvis) leva resten av våra liv tillsammans. Det är min tanke iaf.. Lite tid så han och jag får tänka, tid för honom och hans och våra vänner, och att bara få va... utan att behöva tänka på någon annan.

Han sa det igår till två av mina närmsta tjejkompisar att jag är en otroligt söt och snäll tjej och att han gillar mig som fan, men just nu känns hans beslut som det bästa. Och det respekterar jag till 100%. Även om min hjärna inte gör det och att det i hjärtat gör sååååå ont....

Nä, jag får helt enkelt se till att hålla mig aktiverad så jag inte tänker så mycket. För det är jag väldigt bra på ;-) Nu sitter jag hos min andra mamma och skriver av mig lite, mina päron har ju inte internet :-p man blir ju nästan handikappad utan det... Hemskt egentligen.

Jag har också skrivit ett brev till sambon som jag ska skicka nu i dagarna, mamma nr 2 har godkänt det. Där har jag skrivit ner alla mina tankar och känslor och vad jag känner för honom och oss. Tror det kan vara bra att skicka ett vanligt brev, det är mer personligt. Säger mamma nr 2 iaf och det funkade ju för henne, håll tummarna att det gör det för mig också. Hoppas bara att det inte ger fel signaler eller att jag skrämmer iväg honom... han ska ju ändå få tänka och vara ifred..

Ja, vad säger man? Livet e svårt... Nu måste jag äta lite, har gått ner 3 kg sen i tisdags... det är det enda positiva med detta, att jag blir smal igen ;-D

Ett gott råd: Ta väl hand om varandra och ta aldrig varandra för givet! <3

Kram M