akinom

Det undrar jag... varför kan inte mitt liv gå vidare??
Varför kan jag inte få dig ur mitt huvud?????!
Jag orkar inte ha dig där jämt... utan att få ha dig på riktigt =(

Jag önskar så att jag kunde få en chans till... men du har redan gått vidare... med en ny tjej... =(
Det jag undrar är, hur har du bara kunnat släppa allt vi har? Bara sådär??
Önskar så att jag också kunde göra det...

Jag kommer alltid att älska dig, du är mitt livs kärlek...
Och alla säger "Det finns hur många som helst" eller "Du är så ung, du kommer hitta någon snart"...
Men om jag inte vill ha vem som helst då?????!

Någon som har ett recept på hur man lagar sitt brustna hjärta?
Isf, låt mig veta hur man lagar det....
Vaknade imorse av att jag grät...

Jag grät för att jag saknar dig, älskar dig för den underbara och fina människa jag vet att du innerst inne är...
Men som du har betett dig i allt detta, så vet jag inte om jag egentligen kände dig överhuvudtaget...
Jag menar, att hon säger att hon älskar dig redan... what???!

Vet hon vad kärlek är?? Som aldrig har varit singel, som har gått från den ena till den andra å knappt hunnit avsluta det hon hade innan hon hoppar in i något nytt???
Vet DU vad du har gett dig in på???

Jag är inte dum i huvudet och definitivt inte född igår... jag har ju fattat allt... men inte velat inse det egentligen...
Jag saknar och älskar inte bara dig, utan hela din familj och släkt...
De är ju min familj också...

Och att jag är så dum att jag trodde att det alltid skulle vara du och jag.
Men är jag egentligen dum då?
Är jag egentligen inte smart då??
Som tror så starkt på kärleken??

Vad vet jag.... jag börjar eller har förlorat mitt förstånd för länge sen och det blir inte lättare nånstans känns det som...
Och inte det att jag inte kan få någon annan, det är inte det det handlar om.
Jag har träffat en jättego kille som skulle kunna göra allt för mig.

Men jag vet inte om jag vill ha honom...
Känner mig så elak,,,
Jag tycker verkligen om honom, men så länge du finns i huvudet så kan jag inte släppa in honom.

Jag har blivit helt kall och stenhård och du känner mig, jag är inte sån som person.
Jag önskar bara så mycket att det kan bli du och jag igen.
Vissa kallar det patetiskt men jag kallar det faktiskt kärlek...

Äsch, det är väl bara till att släppa till skulle många säga...
Men jag kan inte... önskar jag kunde det.
Nähä, plugga var det...

Ta väl hand om varandra och ta aldrig varandra för givet!


Kram M <3